Idag har vi tillsammans med vår förebild Kjell Skauvold fått lära oss hantera tungt artilleri som en avslutning på kursen "med rätt att döda". Han hade inte helt opassande dagen innan kommit över ett ryskt vapenföråd från kalla kriget när han var och smugglade minkhanar över finska gränsen. Lektionen inleddes således med att samtliga lärlingar fick välja var sitt vapen med inriktning på tungt kaliber. Anton hade tagit med sig sitt softairgun hemifrån vilket vi andra tyckte var väldigt töntigt och gjorde kaffeved av plastbössan.
Nåväl, jag valde själv en italiensk-tillverkad snipervariant med ett högt skymningsvärde och en utgångshastighet motsvarande en kenyansk medeldistanslöpare. Kände direkt att bössan var som gjord för mitt lena vänsterskyttsgrepp och förförande avfyrningsrörelse. Annat kan bli sagt om Simon som utan tillstymmelse till tvivel kastade sig i framstupa-sidoläge för att hinna först till kvällens enda pepprare. Anton fick välja sist och fick skjuta med ärtsnärta.
Erik och Gustav hade jobbat övertid och nattskift med skolarbetet och kunde därför inte delta.

Tillsammans med lärlingsgruppen, som består av blandat folkslag- allt ifrån robusta alpinister till spensliga tyskar, styrde vi kosan i kurs mot skoltaket för en bättre utgångsposition för den kommande övningen.
Målet var att pricka så många mindre värda arter som möjligt med övningskulorna som jaktledaren delade ut till samtliga innan operationens start. 

Poängsystem:
1p nedsprungen falk
2p hermelinsöner
3p interference
4p flerspråkig galt
5p grannkatt från garphyttan
10p lejonho*a

Dagens skräll blev Anton som trots sitt handikapp vad gällde vapenval lyckades sänka hela 16 nedsprugna falkar och en trillingkull av hermeliner, det visade sig i efterhand att en av ungarna var av kvinnligt kön och det blev avdrag. Trots detta avdrag tog han hem segern. Grattis!

Något som däremot inte var en skräll var min prestation på dagens 3000m-test. Hade på känn att kroppen inte tänkte bryta senaste veckornas mönster med dålig form som ihärdigt hållt i sig sen den senaste förkylningen likt ett det sista höstlövet som vägrar släppa taget om sitt träd. Det hela bekräftades när jag en handfull steg in i loppet började andas som en blåsbälg och benen tycktes fyllde med saker betydligt tyngre än mjölksyra.
Öberg stod som vanligt för en stabil insats och gick i mål på 9,48 på grusväg och hagel. Öppningsfarten på 3,03 är värt att notera.



Tre psykoptiska djurpålgare
Från vänster: Achtung Von Reinendräpung, Tobe Death, Simmi Killinen

/Tobias K